Glamorous

Så här var det att pierca sig i naveln. Jag tänker inte ljuga för er, det skulle jag aldrig göra. Det började med att jag och min kära vän Emelie gick dit, jag kände hur min mage började värka och nervoisteten växa. Det är bättre att vara nervös och förvänta sig att det kommer att göra ont än att inte vara nervös och att smärtan kommer som en chock. När vi kom dit så satt vi i väntrummet en stund, då passade vi på att titta i några tattootidningar som låg där. I Emelies tidning var det lite bilder på hur man gör olika piercingar. And guess what, tror du inte det är en bild på hur man piercar kuken. Jo visst och det var nog det vidrigaste jag någonsin har sett. Den var liten och ful och jag var nära på att spy, fy alltså. Det är inte så att jag är emot sådana piercingar utan dem som vill ha det får ha det om dem vill, jag dömer dem inte för det. Jag känner nämigen en som har det och även om jag inte skulle vilja pierca mig där nere så accepterar jag att det finns dem som vill det och tycker det är snyggt. I alla fall, sen när han var klar i telefonen så öppnade han dörren och välkommade oss in. Han skulle bara byta om sen var det dags. Han började med att mäta så den skulle sitta rakt och den målade han med en svart penna var han skulle göra hålet. Efter det så la jag mig ner och han började plocka fram nålen och allt sånt han behövde. Han frågade om jag var nålrädd, vilket jag inte är. Om jag var det skulle det inte vara så bra att jag tittade på den, nålen var nämligen 2 mm tjock och ihålig. När jag hade sett nålen fick jag bekräftat att det kommer att göra i alla fall lite ont. Nu var det då dags för själva piercingen... Just i det ögonblicket tänkte jag att jag kommer att dö. Han sa inte heller när han skulle göra hålet, utan han gjorde det bara. Vilket egentligen var väldigt bra i mitt fall, hade han sagt det tror jag att jag skulle säga nej och vänta typ hela tiden. Och antagligen skulle det ta mycket längre tid då. I vilket fall som helst så kommer jag inte ljuga utan jag kommer vara riktigt ärlig nu. Det gör faktiskt ont att köra en 2 mm tjock nål genom naveln, även om det inte gjorde lika ont som jag trodde. Det var inte den värsta smärtan jag har känt men det gör lite ont, och det är väl ganska förståligt. Men jag kan trösta er med att det inte gör ont så länge, efter den smärtan svider det bara lite, men den försvinner ganska snart den med. När smycket och allt var i så tvättade han lite och så. När allting var klart så gick vi igenom skötselråden och sånt. Sen var det klart... Han jag piercade mig hos jag hur gullig som helst, verkligen jättetrevlig och vi hade hur kul som helst där inne. Han undrade lite varför jag hade ett ärr på naveln och då berättade jag att jag hade försökt att pierca mig själv i naveln när jag gick i sjuan. Is och synål, inget ni ska prova hemma. Han berättade då för mig att han hade piercat sig med en drinkpinne i örat när han var mindre. Tänk vad mycket skit man hittade på när man var yngre, hihihi. Det var hur det gick till där... Hoppas du som är intresserad av piercingar har en inblick i hur det är nu. Och om du är intresserad av att göra det så ber jag dig att göra det hos någon som kan sin sak och är nogrann. Det är viktigt, kom ihåg det. Gå inte till första bästa, utan kolla runt lite fråga några som har det och så. Ett tips gör det inte för att andra har det eller för att du tycker det verkar vara en status grej, gör det för att du vill och för att du tycker det är snyggt. Gör aldrig någonting för någonannans skull och det gäller inte bara här utan överallt.



Så här blev resultatet, fint va??


Jag gjorde det på:
Studio 316L hos Jonni Keizu i Norrköping...